Och soluppgång bakom bergen..

 

Såg en liten igelkott lunka över gräsmattan igår kväll, så jag tog kameran och la mig raklång vid honom. Tyvärr var det så mörkt så jag såg ingenting i sökaren knappt, och jag är inte alls bra på att fokusera manuellt :) Men den lilla krabaten blev nog lite skrämd av allt blixtrande så han stod stilla ett långt tag och hans taggar var alldeles hårda och utspända. Men jag gick ut och kollade när jag fotat honom så att han hade kommit iväg och då var han borta så jag antar att han lunkade iväg till någon annans gräsmatta istället :)

Bilderna är fotade med ett sigma 150 macro och ett Rodenstock TV-lens 50 mm f/0.75, alla bilder är fotade med den inbyggda blixten.

 

Igelkottstaggar

Kikar (Denna bilden är ganska kraftigt ”upplättad” i Lightroom genom att ha dragit upp exponeringen några steg)

med ”glimten” i ögat (Fotade med ett Rodenstock objektiv som ger konstiga ljuseffekter ibland)

 

 

 

I Vilhelmina

 

 

Utanför Svaapavara (eller hur det nu stavas)

 

 

Det är fascinerande att komma tillbaka till en glaciär efter 2-3 år (vi var där 2008) och se hur mycket som förändrats då den dragit sig tillbaka! Landskapet framför glaciären var helt annorlunda än sist vi var där och en del mindre pölar med grönt och blå/turkost vatten hade skapats, och massor med högar av lera och grus låg kvar efter att glaciären dragit sig tillbaka. Jag läste någonstans att Steindalsbreen drar sig tillbaka ca 15 meter per år, men detta vet jag inte om det stämmer.

En fantastisk blåfärg i en liten pöl som skapats framför glaciären. Det var riktigt läskigt att gå här i dom här ler och grushögarna för rätt som det var kunde du sjunka ner till knäna iaf i det lösa gruset, och vem vet hur djupt det är till fast land igen :)

Tyvärr hade vi lika otur med vädret den här gången som 2008 men vi kanske kan ta oss hit igen i nästa vecka, men då e det lovat regn varje dag :(

Att ta sig till Steindalsbreen är ganska lätt då det är en fin vandring i en dal 5,5 km. Dock så börjar dalen med världens längsta backe och avslutas med världens brantaste backe, men däremellan e det skogspartier och öppna grässlätter :)

En grön pöl som vi heller inte såg 2008.

Framkanten på glaciären hade fallit sönder och smältvatten har bildat en liten sjö under glaciären. På den här silten vill man nog inte promenera, då man riskerar att sätta sig fast ordentligt (detta var jag med om vid austerdaalsbreen i Sogn og Fjordane 2009, rätt som det var stod man till knäna i lera när man bara skulle ta ett kliv ut).

Hursomhelst en fantastisk upplevelse att vandra i det här karga landskapet med högar av sediment och grus med små vattenpölar här o där med otroliga färger. Rekommenderas!

 

 

Över Lyngen alperna

 

(Dubbelexponering)

 

Men vad gör det när man kan ta sig upp ovanför dem :)

Taget ifrån Blåtind (1103 m.o.h)

 

 

Tyvärr hade inte solen hunnit gå bakom bergen ännu så det blev lite fula lens flares på en del bilder :(

 

 
free counters